Ute i en mindre cementbyggnad satt en ensam hund. Metalldörren var blockerad med flera stora, tunga stenar och grannen vittnade om att hunden hade varit därinne utan mat och vatten i tre dygn. Hunden skällde med en väldigt distinkt desperation i tonen och jag kunde höra att han inte visste om han borde vara rädd eller lättad över att vi var där. Jag rullade undan stenarna för att kunna öppna dörren och eftersom hunden var osäker på hur han skulle bemöta mig så fick jag vara försiktig. Blicken han gav mig var hysterisk. Hysterisk av törst, hunger, rädsla, förvirring och exaltering. Jag fick på honom ett koppel och släppte ut honom. Det var en mager och stressad hund med bedrövliga öron som blivit så efter sviterna av obehandlad otit (öroninflammation). Han hade liggsår, skrapsår, svullna och såriga tassar. Pälsen var matt och mjällig och han hade även ögoninflammation. Hunden hade bråttom ut och var tydligt påverkad av hela upplevelsen. Polisen berättade att det är andra hunden på en vecka som fritagits ifrån samma ställe. Den första gav de tillbaka till ägarna, den här gången skulle ägarna inte kontaktas…

Hunden fick heta Iván och ser ut att vara två tre år. Med mat i magen och vatten som släckte den outhärdliga törsten sansade han sig och visade sig vara helt underbar! Han gick lugnt och fint i kopplet, reagerade inte på andra hundar (mer än med vänlig nyfikenhet emellanåt), och charmade brallorna av oss allihop! Vilken stil liksom! Iván är en bullterriermix som skulle passa utmärkt som sällskapshund. För tillfället sitter han i en betongbur i en bunker på sheltret eftersom det är den enda platsen som finns ledig. Skillnaden mot förut är att han får mat, vatten och möjligheten att bli adopterad, men det sista kan ju inte trösta honom eftersom han omöjligt kan veta att det är så det ligger till.

Mitt hjärta värker för Iván. Han var så lugn och snäll när vi umgicks tillsammans, men fick panik när han förstod att han måste in i buren igen. Han skällde med samma gälla, skrala och bräckliga ton som när han ropade på hjälp, och pupillerna var stora som tefat. Han skrapade upp nosen på gallret och kunde inte acceptera läget. En annan hade kunnat slås i spillror för mindre… Jag är van vid mycket och min stresströskel är hög, men förra veckan var extremt tuff. Iván är en stor del av detta.

Nu har jag bett att få Iván resklar så fort som möjligt och söker någon i Sverige som vill ta hand om honom. Han ska vaccineras, antiparasitbehandlas, blodtestas, kastreras, samt få sina öron och ögon behandlade. Tassarna lär läka ut när han får ett annat underlag att vara på. Jag har inte testat honom lös med andra hundar än och heller inte med katt, men det går att ordna. Jag förväntar mig att åtminstone andra hundar ska fungera bra under rätt förutsättningar.

Skulle du kunna ta emot Iván eller vet du någon som kan det? Ta kontakt med oss via info@milanipro.org!